duktigaflickan

Nej jag o ipaden är fortfarande inte kompisar men skitsamma jag försöker ändå... 

Idag har varit en dag som startade med upp, sen blev det lite ner, sen upp o sen ner igen...o nu försöker jag bara landa.. Så ser många av mina dagar i det nya bebislivet ut.. Stackars min sambo o son som måste stå ut med mina svängningar... o lika jobbigt blir det för mig själv eftersom jag rent ut sagt känner mig kass till o från :-(

 

Ja som jag skrev tidigare, detta med att få barn handlar mycket om acceptans av läget o vissa dagar o stunder är det lättare o andra väldigt mycket svårare. Känner mig som världens svagaste individ när jag är jättenervös för hur en heldag hemma ska bli med båda mina barn (Är dags för den första av dessa imorgon) Det är ju mina barn, har jag valt att skaffa dem ska jag väl för f*n klara av att ta hand om dem!! Så går tanken i huvudet o samtidigt undrar jag hur fasen jag ska fixa det när en vill hänga vid tuttarna hela tiden o den andra förväntar sig full aktivitet helst hela tiden... Han är ju bara 4.,, jag kan inte klandra honom för hans energi o lust på allt...men just nu kan jag heller inte "mätta" det behovet... O jag fåt heller inget som helst amdrum själv... med lite sömnbrist, ångest över degmagen o noll fysisk aktivitet blir det sammantaget bara så Jobbigt,

 

Jag måste verkligen hitta ett förhållningssätt som gör att jag fixar detta bättre. Framförallt måste jag gilla läget som de är, här o nu. Jag njuter iaf av de stunder som känns bra men behöver hitta vägen att minimera de sämre stunderna o känslorna... Tur man har denna lilla Donna att sniffa på så man får lite oxytocin iaf :-)