duktigaflickan

Senaste dagarna har det stressats på jobbet, försökts vila för att bli av med förkylning, grejats o fixats, tvättats o packats.. för att imorse kl 7.15 åka till flygplatsen fulla av förväntan inför Kap Verde-resan som äääntligen var här.. mest spänd av förväntan var nog lilleman som var på ett strålande humör o längtade o tjatade efter att få gå på flygplanet... Ca kl 9 var det äntligen dags, vi satt på plats i planet o väntade, bara 25 min kvar till avgång,,, mmm började redan drömma om första doppet i poolen som kanske kunde bli ikväll.

 

men då, 9.25 när vi precis ska åka så berättar piloten att en ruta har spruckit i cock-pit... och vi får inte flyga!!! Vi måste gå av planet för att invänta besked om hur det ska lösas, de kan inte säga någonting om framtida avgång..

surt surt surt och en liten som börjar gråta såklart. grr... in i vänthallen igen.. fundera på vad som ska hända nu, teorier hit o dit, ska dem laga, blir det nytt plan, kommer vi iväg överhuvudtaget idag osv. Ingen jättetrevlig stämning direkt.

 

En timme senare får vi veta att rutan ska lagas av tekniker som flygs in fr stockholm o personalen måste vila innan de får flyga så tidigast kl 20 ikväll.... okej skönt då kan vi iaf åka hem igen.. Nu är vi hemma, och nyss kom besked om att kl blir 22 innan vi får lyfta :-(

 

så himla uppsluppet o snopet. vad gör man nu liksom?! och en hel semesterdag har man tagit ut totalt i onödan.. för det är inte direkt som att man känner för att ta tag i o göra nåt eller så,, man blir liksom helt handfallen. usch. ska försöka tänka positivt o inte gnälla mer men fasen inte var det såhär man hade tänkt sig starten på resan direkt.. jaja.. hoppas hoppas nu att det vi fick var sista beskedet så att vi om några timmar får säga.. so long!