duktigaflickan

 

jag som alltid tänkt att det är tur jag är nötallergiker,

för då kan jag inte äta Nutella vilket jag tycker ser så otroligt gott ut... '

 

men nu, nu nu kan det vara kört....

 

Sitter och tittar på lite gamla bilder. Kommer att tänka på livet och mig själv, minns ofta när jag tittar på bilder hur jag kände och hur jag mådde, och framförallt hur jag mådde i förhållande till mig själv. Jag hade många år av mit liv väldigt svårt att "vara kompis med mig själv". Framförallt har jag haft svårt att vara kompis med min kropp, att vara snäll mot den och uppskatta den, ge den vad den vill ha. Istället har jag pressat både den och resten av mig själv ganska hårt på olika sätt. Inte varit nöjd, alltid tänkt att jag kan mer, jag kan bli bättre, detdär kunde jag också ha fixat, måste prestera bättre, vara snyggast, få bekräftelse på ett och tusen sätt! osv osv.

 

Senaste året har jag ägnat desto mer tid åt att bli kompis med mig själv, varit ego, släppt på kraven,gett upp när det gör ont eller jag inte orkar, tränat mig på att KÄNNA; känna efter, känna smärta, känna glädje.. tänkt efter vilken människa jag vill vara, hur jag vill behandla mig själv och hur jag vill vara i förhållande till andra.. känt efter i magen och hittat tillbaka till mina värderingar. Nu tränar jag mig kontinuerligt på att leva och agera i enlighet med mina värderingar + att kunna vara spontan istället för att bara "köra på" enligt nån slags förutbestämd plan som jag gjort upp i mitt huvud, där jag kanske inte ens tog hänsyn till mina "värderingar" och riktningar i livet.

 

Tyvärr har senaste året inneburit en kraftig sänkning i effektivitet såväl privat som i arbete, extremt låg energinivå, viktuppgång, minskad kondition och styrka, minskat socialt liv m.m. m.m. Oftast tänker jag att det är som det är, det är priset det just nu får vara värt att betala för att komma till ett bättre liv. Ibland kan jag dock fastna lite i det, bli sorgsen och undra om jag nånsin kommer hitta tillbaka till mig själv.. och vad är "jag själv" egentligen.. vart ska min energi- och kravnivå ligga. Jag vill inte vara en extreme fighter men inte heller en svag & "krav-rädd" person.. Vill hitta lagom.. eller dendär "balansen" som så ofta pratas om.. Men det är svårt, minns liksom inte vad det är? Minns inte att jag under mitt vuxna o seriösa liv haft någon balans så vart fasen ska jag börja leta, hur ska jag känna igen mig.

 

Det är snart ett år sedan jag insåg att jag var i depression och om 1,5 månad är det ett år sedan jag blev sjukskriven. sedan dess har jag sakta jobbat framåt och jag ÄR stolt över mina "prestationer" och de förändringar jag har gjort i mitt liv... men jag hade hoppats att jag skulle återfått mer energi.. jag undrar hur länge det ska dröja för är det något jag vet är det i alla fall att jag inte vill leva mitt liv såhär "trött".. MEN, det kan också finnas fler element som behövs undanröjas som det inte är tid för än.. allt har sin tid och jag ska ha tålamod med mig själv, fortsätta min resa och en dag då är jag där.. Brukar ha svårt att drömma men i detta fall har jag en klar dröm och bild av mig själv och mitt liv om några år.. jag kommer behöva hjälp att få några bitar på plats men så småningom i sinom tid.. gud vad jag längtar!

 

2008 - målmedveten, med mkt energi och fysiskt stark... det tar jag gärna tillbaka..

mentalt - uppskattade det INTE och var konstant missnöjd med mig själv, framförallt fysiskt..

 

 

 

så fucking j**la trött på dendär luther som sitter på axeln o spyr ut ångest över en trots att man ÄR sjuk... sjuk på riktigt. Trots att de på jobbet igår sa åt mig att gå hem så mår jag skit över att jag sitter härhemma idag.

 

 

USCH vad jag bara vill slänga ut dehär tankarna och vill aldrig de ska finnas där. Varför ska jag känna mig som en "smitare" när jag inte är det, jag är ju SJUK!! Idag ska jag fasen bara ägna mig åt att vila och försöka ha gott samvete med det, inte kolla jobbmejlen hundra ggr eller ta jobbsamtal på telefonen fast jag är hemma.

 

Varför är det såhär, ligger det i vår kultur eller är det bara jag?! Får en viss känsla att det ändå hänger ihop med det högpresterande samhälle vi lever i... urk.

 

lite mer såhär skulle man va ibland!!

 

ligger hemma o snörvlar o tycker synd om mig själv då jag varit GENOMförkyld några dagar.. har då haft tid att läsa lite andra bloggar som jag glömt bort eller inte haft tid att besöka på ett tag.. hittade ett bra inlägg hos en klok tjej som jag måste länka till.. läs detta: 

 

 

har även haft tid att titta på en del skräp på TV som jag inte annars brukar se, bland annat råkade jag se Svenska hollywoodfruar igår o jag blir så j**la förbannad. Det är ju så tydligt att Gunilla P lider av psykisk ohälsa, och det är så sjukt att detta utnyttjas av media för att tjäna pengar. sådana personer borde inte vara med i TV-program, tycker det är hemskt och kommer INTE titta på programmet igen. fy f*n för tv3!

 

 

Läste en artikel för några veckor sen i DN som handlade om just det, frivilligorganisationer och hur de påverkar "välfärdssamhället" och statens ansvarstagande... Jag brukade titta på "Den hemlige miljonären" när det gick, och tyckte det var väldigt intressant att se alla dessa frivilligorganisationer som besöktes, alla dessa människor som lägger ner så mycket för att kämpa för att hjälpa olika minoriteter eller andra behövande i vårt samhälle. Vid första anblicken tänker man att detta endast är något positivt och bra. Det förekommer inom många olika områden idag, framförallt inom det "sociala", där man tar hand om sådant som socialtjänsten helt enkelt inte har resurser till alternativt inte prioriterar.

 

Men hur blir det då? Om frivilligorganisationerna "fixar" detta innebär ju det att staten kan fortsätta förbise behov som blir mindre och mindre desto bättre och större frivilligorganisationerna blir. Det betyder att samhällsekonomin kan fortsätta "snedfördelas" och viktiga behovsområden ignoreras.. Missförstå mig inte, jag är definitivt för att organisationerna ska existera och är så glad att det finns medmänniskor som vill engagera sig med andra motiv än pengar i grunden.. MEN, jag blir väldigt kluven då jag tror att det i längden innebär att kraven på staten minskar, det leder till att det finns problem som osynliggörs och inte prioriteras.

 

Vad är egentligen statens ansvar och hur mycket ska vi gå in och "täppa till" de hål som uppenbarligen inte ansvaras för!?!

 

 

 

Igår jobbade jag lång dag och det innebär att jag ska försöka korta ner några timmar idag... börjar det med att stanna hemma lite längre nu på morgonen och det är ju såååå skönt. gud vad jag älskar "sega" morgnar, att kunna njuta ordentligt av sin frukost, verkligen känna morgonkaffe-smaken, lulla runt lite i mjukisbrallan innan det är dags att svida om till jobb-outfit. Mycket bra start på dagen måste jag säga..

 

Idag är jag dock fruuuktansvärt trött vilket förtar lite av njutningen. denna och förra arbetsveckan har inte varit snäll mot mig, det är verkligen svårt att avgränsa och hålla sig till mina 75%.. och det känns verkligen. nästa vecka ser tyvärr inte lättare ut heller eftersom en hel mäss-dag, en hel handledningsdag och en hel utbildningsdag väntar... hur fasen ska man då få till att jobba 6 t om dan samt ändå hinna med alla sina arbetsduppgifter.. hrm...

 

blir frustrerad för vet att det endast är jag som kan påverka o förändra detta men det är så svårt o jobbigt att avgränsa o säga nej... åtmisntone i jobbet.. men blir ju lite trist om man bara kör på där o sen avgränsar o säger nej i sitt privatliv hela tiden.. det är ju inte så jag vill att livet ska va!

 

Jaja.. har i alla fall tre höst/vinterplaner nu för att liva upp tillvaron och ge möjlighet till lite

återhämtning och roligt privatliv :-) Det är:

 

 

 

 

 

 

 

Har idag varit på en "ledardag" med jobbet som koncernen vi tillhör anordnade. Det var en bra dag med många inspirerande kollegor från runtom i landet. Jag var förmodligen yngst av alla som deltog och har kortast ledarskapserfarenhet..så jag är väldigt glad att få möjligheten att lära av så många erfarna människor.. samtidigt som jag ju är lite halvtrött på mitt jobb..

 

Så, jag kände mig lite splittrad för samtidigt som jag kände mig tacksam att ha fått denna möjlighet i företaget där jag är så kände jag mig inspirerad att gå vidare därifrån och förverkliga det jag vill göra!! knäppt.. och ännu knäppare eftersom jag inte är säker på vad det är jag vill göra,,, fast jag fick i alla fall lite idéer idag och jag har lite nischer jag vill rikta in mig på så småningom..

 

men, det är inte fokus än och nu handlar det om att hålla uppe motivationen för att vara precis där jag är just nu. och det är också vad jag ska ägna kvällen åt.. fokus på närvaro precis där jag ska vara just då - i hemmet med mina nära o kära. snart är jag framme och då väntar ett varmt kök med spaghetti o köttfärssås o två älsklingar, det är verkligen vardagslyx som man glömmer ibland :-)

 

 

 

En kollega till mig berättade att hon och hennes man bokade in "obokade helger" i kalendern.. knäppt att man ska behöva göra så men en bra idé tycker jag, bocka av vissa helger just för att kunna vara spontan och inte ha en massa inplanerat utan göra det man faktiskt känner för eller behöver just då.

Ja mera sånt får det bli framöver!

 

Finns en annan anledning till torkan här också, senaste veckan har nästan all data-tid lagts på rese-surfande. Ja jag vet att jag är restokig och så kommer det nog alltid vara. Jag avskyr höst o vinter o då vill jag bara iväg, punkt. Sambon o jag är inte riktigt överens... han vill lägga pengarna på hemmaplan o jag vill lägga dem på resor.

 

Just nu är det en solig vecka i Kap Verde i januari som hägrar.. och jag tror nästan jag fått med mig mannen.. lite övertalning återstår men det ska nog kunna fixas. Nu handlar det bara om att bestämma sig för om man ska våga köra "självhushåll" i lägenhet eller "safa upp" med all inclusive på ett jättefint hotell.. kan ju va bekvämt men kan också vara stressande om det är för mkt folk.. + att jag egentligen inte gillar själva idén med AI.. där sitter man o vräker i sig o även kastar massa mat som man tagit till sig i onödan, och på andra sidan havet sitter afrikaner o svälter.. nej, det känns sådär... är inte heller bra miljömässigt.. så, på ett sätt vill jag inte vara del av den industrin,, på ett sätt kan det som sagt vara ett sätt att skapa en bekväm o avkopplande semester.. ja, känns väldigt dubbelt detdär. Här är iaf boendet jag tänkt mig åt oss.. det är en privatperson som hyr ut lägenheten hon äger på ett 5-stjärnigt komplex som heter Melia Tortuga Beach restort... det är den vänstra lägenheten i huset i mitten.. ser väl väldigt trevligt ut :-)

 

och vem kan säga nej till en strand som denna.....

 

 

Ja idag är det bara att fortsätta projektet med att få P med på mitt beslut sen hoppas jag kunna boka :-b

I veckan var jag på första träffen för en riktigt bra höstaktivitet som är otroligt enkel att dra igång!

För mig startade redan i våras då jag pratade med en vän om det som blev riktigt sugen... sen var det jag som backade lite pga att jag sista åren haft lite svårt att läsa.. men efter sommarsemestern då jag lyckade sluka åtminstone en hel bok på direkten så kände jag att det var dags.

 

Sagt och gjort, vi bjöd med några andra tjejer och startade gruppen Lit chix! Och vad gör vi då... jo, träffas var 5:e vecka hemma hos någon av oss, fikar o diskuterar utifrån en bok som värdinnan har valt och som alla har läst så mycket de vill o haft tid med av.. Ett enkelt o jättekul upplägg.. oavsett vad boken handlar om tror jag man kommer in på många olika livsområden o man får prata o få perspektiv från nya människor ur andra sammanhang än en själv. Dessutom får man testa o läsa böcker ur genrer som man själv aldrig hade sneglat på, vem vet vad man kommer att upptäcka, kanske en helt ny favoritförfattare eller genre :-) Kommunikationen oss alla emellen sköter vi via en grupp i facebook och böckerna måste vara pocket som man billigt kan beställa via ex. adlibris.. så detta är verkligen en både billig, enkel och alldeles perfekt höstaktivitet!

 

Nästa gång är jag värdinna och tills dess ska vi läsa denna bok:

 

 

Ska bli grymt kul att höra allas reaktioner o tankar kring denna...

så jäkla sjukt alltså... nästan pinsamt att skriva om detta men så knäppt att jag måste ändå.

Drömde inatt världens sex-dröm.. vilket jag gör YTTERST sällan... den handlade inte bara om sex utan en väldigt stark fysisk attraktion till en person som inte är min sambo. Denna person arbetar på en av våra externa samarbetspartners på jobbet, och jag träffar honom ca en gång i veckan. Han är "en vanlig kille", trevlig o så men INTE min typ och finns verkligen ingen attraktion där alls.. Men inatt då jäklar hände det grejer, hahaha nästan så jag hade skuldkänslor när jag vaknade bredvid sambon..

 

men värst av allt.. nu på morgonen ringer denna kille eftersom jag hade sökt honom igår.. och direkt poppar ju bilderna från drömmen upp och jag blir både generad och får en bubblig nervös känsla i magen.. så hiiimla sjukt!!! Tur att det var på tel så han inte såg mig bli helt generad o bortkommen. OMG.. undrar hur det ska gå nästa gång jag ska dit o träffa honom.. så galet att man kan bli så påverkad av en dröm!!!