duktigaflickan

Sitter och tittar på lite gamla bilder. Kommer att tänka på livet och mig själv, minns ofta när jag tittar på bilder hur jag kände och hur jag mådde, och framförallt hur jag mådde i förhållande till mig själv. Jag hade många år av mit liv väldigt svårt att "vara kompis med mig själv". Framförallt har jag haft svårt att vara kompis med min kropp, att vara snäll mot den och uppskatta den, ge den vad den vill ha. Istället har jag pressat både den och resten av mig själv ganska hårt på olika sätt. Inte varit nöjd, alltid tänkt att jag kan mer, jag kan bli bättre, detdär kunde jag också ha fixat, måste prestera bättre, vara snyggast, få bekräftelse på ett och tusen sätt! osv osv.

 

Senaste året har jag ägnat desto mer tid åt att bli kompis med mig själv, varit ego, släppt på kraven,gett upp när det gör ont eller jag inte orkar, tränat mig på att KÄNNA; känna efter, känna smärta, känna glädje.. tänkt efter vilken människa jag vill vara, hur jag vill behandla mig själv och hur jag vill vara i förhållande till andra.. känt efter i magen och hittat tillbaka till mina värderingar. Nu tränar jag mig kontinuerligt på att leva och agera i enlighet med mina värderingar + att kunna vara spontan istället för att bara "köra på" enligt nån slags förutbestämd plan som jag gjort upp i mitt huvud, där jag kanske inte ens tog hänsyn till mina "värderingar" och riktningar i livet.

 

Tyvärr har senaste året inneburit en kraftig sänkning i effektivitet såväl privat som i arbete, extremt låg energinivå, viktuppgång, minskad kondition och styrka, minskat socialt liv m.m. m.m. Oftast tänker jag att det är som det är, det är priset det just nu får vara värt att betala för att komma till ett bättre liv. Ibland kan jag dock fastna lite i det, bli sorgsen och undra om jag nånsin kommer hitta tillbaka till mig själv.. och vad är "jag själv" egentligen.. vart ska min energi- och kravnivå ligga. Jag vill inte vara en extreme fighter men inte heller en svag & "krav-rädd" person.. Vill hitta lagom.. eller dendär "balansen" som så ofta pratas om.. Men det är svårt, minns liksom inte vad det är? Minns inte att jag under mitt vuxna o seriösa liv haft någon balans så vart fasen ska jag börja leta, hur ska jag känna igen mig.

 

Det är snart ett år sedan jag insåg att jag var i depression och om 1,5 månad är det ett år sedan jag blev sjukskriven. sedan dess har jag sakta jobbat framåt och jag ÄR stolt över mina "prestationer" och de förändringar jag har gjort i mitt liv... men jag hade hoppats att jag skulle återfått mer energi.. jag undrar hur länge det ska dröja för är det något jag vet är det i alla fall att jag inte vill leva mitt liv såhär "trött".. MEN, det kan också finnas fler element som behövs undanröjas som det inte är tid för än.. allt har sin tid och jag ska ha tålamod med mig själv, fortsätta min resa och en dag då är jag där.. Brukar ha svårt att drömma men i detta fall har jag en klar dröm och bild av mig själv och mitt liv om några år.. jag kommer behöva hjälp att få några bitar på plats men så småningom i sinom tid.. gud vad jag längtar!

 

2008 - målmedveten, med mkt energi och fysiskt stark... det tar jag gärna tillbaka..

mentalt - uppskattade det INTE och var konstant missnöjd med mig själv, framförallt fysiskt..