duktigaflickan

Idag har jag kunnat röra mig lite för första gången på flera veckor, det blev en liten simtur tack vare att mamma var gullig nog att ta hand om min lilla sjukling. Efter att en stor sjukling varit "inspärrad" med en liten sjukling och ensam större delen av helgen var det veeerkligen välbehövligt att kicka igång en liten liten dos endorfiner i alla fall.. Tog det lugnt med tanke på resterna av förkylningen men det var så skönt, njöt verkligen av varje simtag.

Något fysisk aktivitet bidrar till som är oerhört bra är att man släpper tankarna.. det är verkligen medveten närvaro eftersom man går upp så i det man gör... okej simning kanske inte riktigt är så, det är ju så lågintensivt, men jag försöker släppa då också.. njuta av den sköna viktlösheten i vattnet och de mjuka stora rörelserna... men, i boxning eller spinning t ex - där är det bara fullt fokus på att orka och mentalt peppa sig själv och det är så häftigt hur allt annat runt omkring bara totalt försvinner. Det är nog bland annat detta + endorfinkickarna jag saknar så enormt när jag inte får träna... Kan nästan inte förstå hur man kan leva utan träning (även om jag till & från också hamnar i motivationssvackor.)

Tycker också det är grymt häftigt att man i forskning visat att motion har samma effekt mot depression som antidepressiv medicin. Varje frisk dag med möjlighet till fysisk aktivitet borde vi ta emot som en gudalik gåva!