duktigaflickan

                                                              

                                             Nej är ibland ett av de svåraste orden som finns. 

                                             Att tacka nej till en fest
                                             Att säga nej till en vän när man inte har energin att ge
                                             Att säga nej till sex när man inte är så sugen, 
                                             Att säga nej till ett barn med trånande ögon som säger 
                                             snääälla mamma/pappa,
                                             Att säga nej till chefen trots att man egentligen inte har tid...

eller som idag när jag på min femte arbetsdag blr tillfrågad av en kollega om jag kan göra en grej åt henne nästa vecka som jag inte borde ge mig in i riktigt än... Hon inleder dessutom frågan med att säga; dethär är väl egentligen en typisk sån grej som du inte borde göra än och som jag inte borde fråga om men...

För det första, varför frågar du om du vet om det du just konstaterade? Respektlöshet? Egoism? Vad vet jag.. inget att fästa sig vid.. men vad händer, jag hör mig själv säga nja... egentligen borde jag väl säga nej för vi har ju bestämt att jag inte ska xxxxxx just nu... men jag kan ju fundera på det....

Men, redan nån minut senare räddade jag upp mig själv och uttalade det svåra ordet, jag ändrade mig och sa kort och gott till min kollega: 

                                                                               N.E.J

Fick ångest, magont och lite smått ont i hjärtat i ca 10 minuter men sen var jag så j**la stolt över mig själv. I did it, jag sa nej, jag prioriterade mig själv och inget annat, ett grymt framsteg! Klapp på axeln till mig och hoppas det blir många fler nej framöver, för mig o alla er andra som behöver det ibland :-)

                                                            Hepp, nu ett glas rött på det här!