"ja ja ja ja, ni kan, ni är grymma... sååå starka!"
"F*n vad bra ni är, så bra jobbat"
"Härligt kämpat "
"Fasen va snyggt, riktigt bra"
"Andas nu o så ger vi järnet, kom igen, ni fixar det.. du är så mycket starkare än du tror"
osv osv...
Detta är några av orden jag startade min helg med genom att gå på ett härligt spinning-pass imorse. Innan jag åkte dit var min energinivå på noll och när jag åkte därifrån var den uppe i topp,, kan knappast tänka mig ett bättre sätt att inleda helgen! Tänkte då på de som inte tränar o får uppleva detta... inte bara gå miste om den tillfredsställande o stärkande känslan av att ha kämpat sig igenom nåt j**ligt jobbigt o klarat av det (o dessutom blivit starkare av det) utan också de stärkande ord man får på vägen. Med en bra instruktör får man ju höra ovanstående otaliga ggr under en timmes pass o det är ju grymt bra för den mentala styrkan att höra att man är bra! Alla behöver vi bekräftelse o positiv feedback o detta är ju ett fantastiskt o enkelt sätt att få det på! det är ju inte för inte forskningen visat motionens grymma effekt mot ex. depression.. endorfinerna kickar såklart in, men till detta borde även detta peppande man får spela roll-- så alla ni därute som behöver en boost, gå o TRÄNA o gärna på pass! Kan fan inte säga det nog många ggr!!!!
Så jäkla mycket tankar som snurrar i huvudet igen. Är som att det varit lugnt ett tag och sen bara tar det spinn.. och jag hittar inte riktigt tillbaka till lugnet. Måste, eller nej BEHÖVER börja med min mindfulness igen, boka in den regelbundna massagen... o kanske något healing-pass också för den delen, avsätta TID. få det att sluta snurra. drömmer hela nätterna, jobbet börjar återkomma i drömmarna. Känner mig inte stressad men är som att det ändå finns där, närvarande, smygande.. spänd i kroppen. irriterad och tidsbrist. sjuuuukt trött varenda morgon.. men vet inte vad som är normal trötthet. vad är det egentligen? minns bara att en gång i tiden kunde jag vakna o va pigg på morgonen, det var över 3 år sen det hände tror jag.. men jag kanske bara har förändrats? förr morgonpigg o kvällstrött, nu extremt kvälls- OCH morgontrött!!!
Fattar liksom inte riktigt grejen.Vad är det som skapar känslan? är det bara jag själv, eller skulle andra omständigheter förändra? är detta mitt första "bakslag"?
drömmer om en bebis. vill så gärna så gärna, en liten snutt i min mage, ett syskon så Tor får bli storebror, ett litet liv att ta hand om, det sista som gör vår familj komplett.. vi ska ju bli fyra. vill ju, nu! hur kan jag göra det när jag känner mig så snurrig.. fixar vi det nu? ja men kanske är det precis det som skulle få mig lugn oavsett vad man tror.. vet att det är en tuff uppgift det också men även underbar och åtminstone får jag ägna mig åt något jag känner mig dedikerad åt.
Ångest över att gå o göra saker jag inte tycker är kul.. vad sjukt, det finns väl mängder av människor som gör det dagligen.. varför kan inte också jag bara förlika mig med att livet är så, åtminstone periodvis. ett jobb är ett jobb liksom.. kan inte det va okej?!
På fredag har jag en återträff med KBT-terapeuten, kom väl ganska lägligt kan man säga.
Igår var jag på bröllop, ett bröllop mellan två fantastiskt vackra människor såväl på in- som utsida. Det var ett stort bröllop med ca 100 gäster och en lång middag med många talare! Så många som ville uttrycka sin kärlek och lycka för detta par och alla hade så enormt många fina ord att säga om de två, så himla vackert. Dessa två individer, varav jag egentligen bara känner en än så länge, och egentligen inte superväl heller.. vad det nu innebär att känna någon "väl" förresten - Är det att känna till alla gamla barndomshistorier, namnet på hens föräldrar och tidigare bostäder, arbetsplatser etc, eller "räcker" det att känna till en persons egenskaper, känna till hens styrkor och svagheter och kunna prata förtroligt och på djupet, liksom på "riktigt" trots att man bara ses då och då? För om det är det senare så känner jag denna kvinna väl!
Hur som helst, bröllop väcker alltid mycket känslor... och igår då jag inte kände någon av gästerna förutom mitt sällskap så fick jag vara del av en värld som inte är min för en stund.. framför allt fick jag vara del av bruden & brudgummens familjer då majoriteten av gästerna bestod av släkt.. och dessa var fantastiska! så mycket godhet och så mycket älskvärt som de utstrålade, jag är tacksam att få ha upplevt detta och jag förstår nu var det som bruden & brudgummen utstrålar har sin grogrund. Det är en häftig upplevelse att se/höra så mycket kärlek och godhet runt omkring sig och det gör mig påmind om hur jag själv vill vara och leva mitt liv.
Några ord som vid flera tillfällen nämndes om denna kvinna är hur närvarande hon är, hur hon ser den hon pratar med och hur hon utstrålar att hon tar sig tid för den personen hon är tillsammans med för tillfället.. detta är ord jag verkligen kan instämma i och för mig är detta ett föredöme, något att sträva efter.. något som jag tycker vi alla borde sträva efter i vår stressade tillvaro där vi alltid är på väg till nästa plats o upplevelse...Nästa gång jag träffar henne måste jag fråga hur hon gör egentligen!! Är det liksom "medfött" detdär eller tänker hon på det aktivt! Jag blev i alla fall påmind om att träna på det aktivt & det hoppas jag fler omkring mig kommer göra :-)
Kan ju avsluta med att jag som vanligt efter bröllop blir väldigt sugen på att gifta mig själv,
ojojojoj vad tiden gick fort när vardagshjulet började rulla igen. Blev ju lite mycket där med jobbstart o dagiskrasch på samma gång. Är så tacksam ändå att vi nu fått komma igång på ett dagis som verkar helt ok och ligger hyfsat inom närområdet.. o lillplutt verkar rätt ok med förändringen trots allt.. hans bästis är ju också med så då funkar det :) Efter nästa vecka då inskolning är klar hoppas jag allt kan lugna ner sig på den fronten i alla fall..
Nästa vecka börjar jag också jobba 75 %.. ta-daam.. kommer snart vara uppe i 100 med andra ord och det är välla trevligt.. eller?! Ärligt talat är min arbetsmotivation just nu ganska låg. Vill hitta detdär stinget och "geisten", förstår inte vart jag tappat bort den nånstans... Energin verkar också gå på lågvarv just nu, är mest helt slut hela tiden tycker jag.. men det kanske är så när man kommer tillbaka efter 3 veckors härlig ledighet o avkoppling.. man borde ju vara laddad men kanske tar tid att komma igång bara. hoppas det. svårt att motivera andra när man är lågmotiverad själv :(
Tackar dock för det ljus o den värme vi fått denna vecka, har verkligen försökt ta till vara på sommardagarna då jag misstänker att det är de sista, har blivit öldrickning, glassätning o idag blir det förhoppningsvis bad o ikväll väntar grill o utgång med härliga tjejer, ska bli sååå nice o förhoppningsvis energigivande :-)
Sen är det bara att börja smida planer för aktiviteter oandra ljuspunkter som gör att man klarar höst o vinter.. om inte nån vill bjuda mig på en långresa vill säga för då räcker det med det ;-)
Hur f*n får man behandla folk egentligen? GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!
Imorgon börjar jag mitt jobb. 7.30 hade jag räknat med att lämna min son på dagis. Visserligen med ny verksamhetschef och ny personal än innan semestern, och med endast tre av de gamla barnen där kvar.. men ändå, med förhoppning om att allt denna s***ans skämt-förskola hade utlovat skulle besannas, nu äntligen när det skulle bli en nystart och allt som inte funkat skulle lösas... så jag har pratat med sonen o förberett i ca 1 vecka att det var nya fröknar där osv... Men, vad händer.. jo samme man (från LEDNINGEN... i stockholm) som för mindre än 3 v sen mejlat mig om att allt är på topp o kommer lösa sig inför hösten.. ringer och säger att nej, de kommer inte kunna dra igång nån verksamhet i höst... m a o,
jag har INGET DAGIS ATT LÄMNA MIN SON PÅ IMORGON 7.30!!
What?! Så sjukt. Jag har varit så förbannad hela dan. Svinet säger sedan att jo men det kommer finnas plats i höst på ett annat dagis som heter Stallbacken och kommunen kommer ringa dig om det imorgon.
WHAT?! Imorgon, när jag är på jobbet och min son är VART???? Så sjukt så sjukt så sjukt.
Sätt ALDRIG erat barn i en Olympen förskola för fy f*n vilken soppa o cirkus detta varit. Nu återstår att lösa veckan & den härliga uppgiften att förklara för min son att nej men nu ska vi byta dagis en gång till. Mitt hjärta bara blöder & magen bara skriker över detta :-(
På onsdag är det dags att gå tillbaka till jobbet, tillbaka till rutiner o vardag. Känns både skönt o jobbigt, väldigt tvetydigt.. säkert många som känner så. Njuter just nu av en av mina sista morgonmackor för ett tag framöver, för fr o m onsdag måste det bli ordning på torpet på den fronten i alla fall, denna semesterkosthållning förstör mig totalt. Visst är det gott men hela jag är som en deg! Det är en av delarna jag ser fram emot med att komma in i vardagen igen, nu blir det fräschare, hälsosammare och bättre vanor som gäller, gött! Är dessutom nöjd att gå tillbaka med vetskapen om att detta är en av de bästa semestrar jag haft någonsin, kanske t o m DEN bästa :-)
För övrigt funderar jag mycket på när jag ska komma på mitt kall, när jag ska vakna upp o veta att JA, det är ju DETHÄR jag vill göra, det är ju dethär jag är ämnad att göra o vill ägna mitt liv åt. Jag vill ju följa mina drömmar men fan när det gäller nån form av inkomstbringande aktivitet kan jag inte hitta drömmen. Vet inte vad jag brinner för o satan vad tråkigt det känns. LIvet måste bli så mycket roligare när man hittat detdär, eller? Någon som vet!?
Egentid.. ja vad det nu är, det är väl olika för oss alla vad det innebär men för mig är denhär tiden väldigt viktig. Tid då jag bara gör det jag vill och behöver just för stunden. Kanske träna, shoppa, slösurfa, ta ett långt bad, måla naglarna, ligga på spikmattan, lyssna på en ljudbok etc etc etc... tid för mig och det jag vill göra, utan att bli störd av någon eller något. I love egentid.
Jag är social och jag älskar att vara med min familj, min son, min sambo trust me.. men när det blivit lite för länge utan egentid då känns det i hela min kropp... precis som nu,blir liksom frustrerad, irriterad och får inte lust med just nåt, vill bara ägna tid med mig själv!!
Tror sjutton att jag behöver in till stan idag oavsett om la familia vill följa med eller inte..
men det är så knäppt för ibland känner man sig som en "svikare" att man väljer tiden med sig själv framför tid med familj... men nej, för att ha energi över till andra måste man först fylla på sin egen... och det gör jag ibland bäst på egen hand, så det så. Nu ska jag boka in ett träningspass ikväll så har jag det att se fram emot.
Back in town, back in business... eller nä, knappast... packade om väskorna o drog vidare till några dagar vid Vättern. Tänk vad fantastiskt det är, frukost på Mallorca och grillning i Askersund på kvällen.. 3 t o 15 min tog det att ta sig hem, så häftigt ju. Tänkte på det när vi satt i planet hur otroligt det är detta fenomenet att kunna flyga, nåt som vi bara tar för givet idag, att ta oss från punkt till punkt på nästan nolltid med tanke på avståndet... Tänk den som kom på detta med alla konstruktioner..vilken grym grej. ja man borde blivit uppfinnare... men idag är ju nästan allt uppfunnet, haha.. nej knappast, om 10 år finns det väl saker o teknik vi aldrig ens kan föreställa oss idag.
ja ja nu är det dags för rivieran i Harge, ska bli skönt men lite kallt i jämförelse misstänker jag, vi har ju blivit lite bortskämda med värme nu... Ska skriva ett inlägg o tipsa om det uuunderbara Formentor som vi var i, men det kräver ett helt inlägg för sig själv.. men innan måste jag visa några småglimtar av resan iaf:
Utsikt från poolen, som vi delade enbart med en annan familj som badade en gång på hela veckan :)
Helt underbart är vad vi har det just nu.. stället vi hamnat på uppfyller alla förväntningar o har precis vad vi behöver just nu. Känns som jag inte förstår vad man har på hotell att göra när man kan bo såhär.. det får bli mitt heta tips idag,inför nästa semesterresa, fly folkmassorna o hyr en lägenhet eller hus istället,superskönt.. kolla t ex www.homeaway.se finns massor av fint där över hela världen! Nu ska jag upp o plocka fram lite frukost ut på terrassen,därifrån har vi kanonutsikt över det stora blå havet.. när Jag kommer hem blir det några härliga bilder här för är svårt att beskriva i ord :) hoppas solen lyser på er i Sverige också :)
Allt är ju inte svart eller vitt... och tro mig, det har jag lärt mig i livet!
Men, det verkar som att jag ibland har väldigt svårt att vara balanserad, som att det liksom alltid blir svart eller vitt - allt eller inget.. och nu... nu har jag gått från att vara en riktig "Spara" till att vara en rejäl "Slösa".. och ja, det kanske är bra för mig på sitt sätt men igår fick jag lite ont i magen när jag gick in o kollade penningarna... oopsy daisy, dendär bokade resan gav mig plötsligt en liten klump i halsen...
men, samtidigt, det är bara pengar - det kommer nya.. måste upprepa detta mantra nu så att jag kan njuta nästa vecka fullt ut :-)
Detta har varit en ganska händelserik vecka med mycket aktivitet och mycket kul, kanske lite för mycket socialt för nu när det är söndag känner jag mig helt slut! Men... som sagt, en rolig vecka och nu hoppas jag på en frisk vecka som kan fyllas av liter mer fysisk aktivitet och även mental träning och återhämtning, ska verkligen satsa på att ta hand om mig och mitt inre denna vecka.. vet att det kommer bli tufft på jobbet också så det kommer behövas. Ska dock inleda den med nåt som börjar kännas lite läskigt... tatuering imorgon, äntligen återbesök hos söta Kari med förhoppning att mina inspirationsbilder gjort att hon gjort en perfekt skiss... ooo nervöst :-)
En av denna veckas höjdpunkter var ROCK OF AGES, gå och se den gott folk. Vilken feel-good-film, där gick man verkligen från biosalongen med ett fånigt leende och upprymt hjärta, underbart! Enda problemet var att det var svårt att sitta still och vara tyst, så mycket bra musik! Massa amerikanskt klysch- och slisk-kärleks-dalt, men bara så himla nice och lättsett och medryckande.. älskar man dessutom 80-tals-rock så kan det inte bli så mycket bättre, kolla in trailern här och gå och se den :-)
Igår bestämde jag ganska sent att jag skulle jag möta upp en kompis på stan och fick då sitta och hade då ca en halvtimme att döda innan han kunde ses... tog då plats på Slottets uteservering alldeles själv i solen med en öl. Det var så himla skönt att sitta där och bara njuta av solstrålarna som värmde kinderna, se ut över vattnet och höra dess brus. Försökte ta en bild där jag satt men kameran på min mobil är värdelös och det blev inget bra, men delar med mig här i alla fall:
Man kan ju tycka att det verkar tråkigt att sitta själv men det var riktigt skönt att sitta där alldeles allena och bara varva ner och njuta av allt vackert sommar-örebro har att erbjuda. Tänk om stan kunde vara som på sommaren jämt, massa folk och rörelse, glada miner och trevliga restuaranger att hänga på överallt.. och så sol förstås, ge oss mer sol så kommer allt detdär andra av sig självt ju!
Resten av kvällen tillbringades på lilla örebro över ett par öl och ivrigt diskuterande av ditten och datten såsom andlighet, kärlek, sommaren, tatueringar & själva livet :-b så himla nice med sådana spontan-kvällar, och hur ofta hade det hänt en tisdag i november/december!?
Nu räknar jag ned timmarna till kvällens mer planerade aktivitet, förhandsvisning av Rock of Ages.. ska bli så hiiimla kul!
Varning varning, nu kommer ett riktigt j**la depp-inlägg under influenser av PMS och 1,5 veckas förkylning.. så vill du inte läsa neggo-text – sluta nu!
Men.. detta är min verklighet just idag, idag som jag egentligen skulle på en supertrevlig 40-årsfest.. men detta är bara ännu en i den väääldigt långa raden aktiviteter jag fått stryka pga sjukdom de senaste åren.. Så j**la trött på skiten och framförallt att vara så maktlös, kan någon bara säga vad jag ska göra åt detta så gör jag det för jag förstår inte vad jag ska göra och ingen verkar kunna hjälpa mig i frågan.
Jag tycker att jag vilar, jag försöker träna på med min mindfulness & avslappning osv men ändå… om detta kommer utav stressen så.. jag förstår inte, jag upplever mig inte särskilt stressad längre.. eller är det bara kroppen som inte hänger med knoppen? Eller lurar jag mig själv? Blir tokig av detta och googlar på nätet om alla dess möjliga sjukdomar.. har jag feldiagnostiserats, kan det vara ngt annat… och ja, såklart skapar detta stress & så blir jag ännu känsligare för alla satans virus.. suck.
Vad ska jag göra, sluta jobba och isolera mig, inte handla, inte träna, inte träffa andra människor överhuvudtaget, ta min son ur dagis..va f***n. Jag vet att det såklart kunde vart så mycket värre, det kan det alltid, men för mig är detta enormt handikappande, jag kan inte göra de saker jag tycker mest om.
Kanske får hitta andra intressen då, som inte involverar fysisk aktivitet eller kontakt med andra människor – jippie, med andra ord, stryk majoriteten av din personlighet & bli en jävla eremit… spelar stor roll att va frisk då. Ja herregud.. imorgon är en annan dag och förhoppningsvis är jag mer positiv då, men idag,,, ett litet barn som ropar: *tyck synd om miiiig!!!*
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillbara INTE vara sjuk nåt mer. fyfaaaaaaaaaaaaaaaan säger jag! Idag är jag hemma med lilleman som också är sjuk och idag är jag INGET bra på att acceptera min situation, är bara så j*****la trött... och idag drömmer jag mig tillbaka:
På Mallorca fann jag pusselbiten till tatueringen jag klurat på.. så i veckan blir det ett besök till Peace street och be att få hjälp med en skiss.. hoppas det blir bra, är jättesugen nu :-)
Inspirationen kom från underbara bouganvillas som växte på Mallorca och som även växer överallt på den gamla ön i mitt hjärta, islas Canarias.. så bouganvillas får bli en del av mitt skinn framöver, titta så vackra...
Tillbaka i vardagen efter en vecka bestående av sol, bad, shopping, härliga utflykter, avkoppling & mycket god mat & dryck... Ett enda fel - det gick för fort!! Vet inte hur många ggr jag sagt till mig själv att en vecka är för lite när man reser utomlands.. men det är alltid svårt att få till mer än så pga jobb, ekonomi eller annat..
Hursom var det en skön vecka och jag lyckades i alla fall koppla av en hel del.. dock blev jag förkyld med riktigt halsont efter halva veckan - igen, hur det nu är möjligt.. men köpte nån riktigt effektiv spansk "hals-spray" på apoteket, törs knappt titta vad den innehåller men höll det onda borta gjorde den i alla fall :-)
När smakar en öl godare än såhär, iskall, i värmen vid poolen...
...eller på stranden som här.. mmm!
Det var första gången på Mallorca för mig men tror inte det blir sista. Fanns mycket att se på, massor av härliga stränder, bra mat och trevliga små byar och annat att besöka. Till det kommer en flygtid på endast 3,5 timme, från Västerås och lätt att få tag i billiga biljetter - perfekt! Dock upplevde jag inte att stället kändes så spanskt.. även om en del platser är "turistiga" tycker jag man brukar kunna känna av den inhemska kulturen mer än jag gjorde här och det var lite trist. Jag älskar ju Spanien med dess kultur; språket, folket, maten, dofterna, musiken m.m.
När jag kommer hem från en resa känner jag mig alltid lite uppsluppen, som att "jaha, det var det..." och så är man tillbaka i vardagen på en sekund och några veckor senare känns det som man inte ens varit borta. Denna gång ska jag verkligen försöka anstränga mig för att behålla känslan lite längre och njuta av alla fina minnen och underbara miljöer som sitter på näthinnan! Som tur är har vi ju hela sommaren framför oss så nu är det bara att hoppas på en fin sådan... annars får man väl boka en resa igen ;-)
"Som vuxen har man normalt två förkylningstillfällen per år."
Detta läste jag på sjukvårdsrådgivningen. Verkligheten har inte riktigt sett ut så för mig de senaste tre åren. Gosh, tre åren, ja det är verkligen så... eller ja, 2,5 ca kanske... sedan min son var ca 3 månader har jag nämligen blivit förkyld med mer eller mindre komplikationer ca var 5e vecka. Nästan alltid har det varit med 5 veckors intervall, ngn gång en v mindre eller mer.. vet att det låter helt sjukt men det är verkligen sant, jag har antecknat för att hålla koll... Jag har varit på alla de tänkbara tester man kan tänka sig, trodde länge att jag hade allvarliga immunbrister och fick läkarna att kolla mina blodkroppar, fick en läkare att skicka mig till Öron näsa hals för att kolla hur näsan och mina "gångar" i den fungerade... kollat alla mina värden ett par, tre ggr - allt är bra.
Sen fick jag diagnosen utmattningssyndrom och då tolkades min infektionsöverkänslighet som ett symtom av detta, och det torde väl vara troligast med tanke på att det inte verkar vara nåt fysiskt fel. Sedan jag blev sjukskriven i slutet av december har jag haft halsfluss med penicillinkur, kräksjukan samt förkylning som vanligt ca var femte vecka.. så tyvärr har kroppens reaktioner inte följt med psykets eftersom jag som jag skrivit mår riktigt bra just nu, rent mentalt.
Denna vecka var vecka nr 5... så jag har gått lite som på nålar för att se vad som skulle hända.. har t o m berättat på jobbet där kollegorna "hejat på mig".. men i torsdags kom halsontet lite smygandes och sedan dess har det förvärrats.. det är inte jätteilla men illa nog för att jag har fått ställa in träningen för veckan och känner mig smått deppig över att det blivit såhär igen. Vet att det bara är att acceptera men ibland är det lättare sagt än gjort! En vän försökte förklara att det inte behöver vara så konstigt att kroppen inte hänger med trots att knoppen mår bättre.. och ja, det har hon ju rätt i men där är mitt tålamod kasst.. och största anledningen är att jag hatar att inte kunna få någon regelbundenhet i min träning.. så fort jag får upp lite rutin ett par veckor så är det dags igen. snyft *tycker synd om mig själv*
Men men, en dag då ska jag vara stark igen, en dag ska jag kunna ägna mig åt alla dedär härliga träningsformerna som jag älskar och mår så bra av, säkert flera ggr i veckan och kunna njuta av det. Nu är nu och då är då, det är bara att gilla läget och göra det bästa av det!
Bjuder på en bild av mitt forna "andra hem"... one day I'll be back :-)
