duktigaflickan

Varning varning, nu kommer ett riktigt j**la depp-inlägg under influenser av PMS och 1,5 veckas förkylning.. så vill du inte läsa neggo-text – sluta nu!

Men.. detta är min verklighet just idag, idag som jag egentligen skulle på en supertrevlig 40-årsfest.. men detta är bara ännu en i den väääldigt långa raden aktiviteter jag fått stryka pga sjukdom de senaste åren.. Så j**la trött på skiten och framförallt att vara så maktlös, kan någon bara säga vad jag ska göra åt detta så gör jag det för jag förstår inte vad jag ska göra och ingen verkar kunna hjälpa mig i frågan.

Jag tycker att jag vilar, jag försöker träna på med min mindfulness & avslappning osv men ändå… om detta kommer utav stressen så..  jag förstår inte, jag upplever mig inte särskilt stressad längre.. eller är det bara kroppen som inte hänger med knoppen? Eller lurar jag mig själv? Blir tokig av detta och googlar på nätet om alla dess möjliga sjukdomar.. har jag feldiagnostiserats, kan det vara ngt annat… och ja, såklart skapar detta stress & så blir jag ännu känsligare för alla satans virus.. suck.

Vad ska jag göra, sluta jobba och isolera mig, inte handla, inte träna, inte träffa andra människor överhuvudtaget, ta min son ur dagis..va f***n. Jag vet att det såklart kunde vart så mycket värre, det kan det alltid, men för mig är detta enormt handikappande, jag kan inte göra de saker jag tycker mest om.

Kanske får hitta andra intressen då, som inte involverar fysisk aktivitet eller kontakt med andra människor – jippie, med andra ord, stryk majoriteten av din personlighet & bli en jävla eremit… spelar stor roll att va frisk då. Ja herregud.. imorgon är en annan dag och förhoppningsvis är jag mer positiv då, men idag,,,
ett litet barn som ropar: *tyck synd om miiiig!!!*