Måste bara skriva ned det så jag minns och verkligen känner. Har de senaste veckorna känt så mycket glädje och livsglädje på ett sätt sätt som jag inte minns när jag senast gjorde... har tänkt så mycket härliga tankar: "Åh, vad vackert det är" "Det är underbart att leva!" "Vad fin jag är" "Jag älskar mitt hem!" "Vad glad jag är att jag har xxx och xxx och xxx..." "Å vilken lyx att få göra dethär idag" "Mmm om bara en månad blir det sol" "Å vilken skön dag!" "Tänk vad mycket kul som väntar framför mig.." "haha, vad vi hade kul på jobbet idag" .. osv.
För ett knappt halvår sedan då jag var på healing så bubblade M (healaren) om att jag skulle känna precis såhär snart, och kunna uppskatta och se det fina i saker igen.. jag trodde inte riktigt på vad hon sa då.. men nu är jag där, och vissa dagar känner jag mig löjligt lycklig över det! Så jäkla glad, nu hoppas jag att jag lyckas fortsätta med min nya livsstil och hålla kvar denhär återupptäckten av livet :-)
I lördags var jag på fest. Riktig hederlig fest med hög musik, en hel del dryck och massa kul folk från olika håll, me like! Jag gillar verkligen att träffa nya människor. Inför i lördags var jag dock lite osäker om jag skulle gilla det just då, eftersom jag på sistone varit så trött..då kan det ibland vara skönt att slippa anstränga sig och prata med nya människor.. Men, det blev inget problem utan snarare tvärtemot, en energikick.. så tack Jenny för festen :-) Hur som helst, mötte som sagt flera nya människor och det slog mig hur snabbt man skapar sig en känsla för människor och hur olika utstrålning folk har. Träffade exempelvis en kille som jag ganska snabbt fick "dåliga vibbar" av och som jag verkligen upplever har dålig attityd och osäker framtoning (fast försöker spela säker genom sin kaxiga attityd), medan en annan kille direkt utstrålade ödmjukhet, värme och liknande.. kände direkt vi började prata att "denhär människan tycker jag om".. tänk så snabbt det går att få de olika känslorna.. Ibland är det säkert dumt men oftast brukar min magkänsla ha rätt i sådanahär sammanhang, det är iaf min erfarenhet sedan tidigare. Något jag också reflekterade över i lördags är hur mycket som sitter i ögonen.. det brukar sägas att ögonen är själens spegel, må låta klyschigt men ja fasen alltså, i ögonen ser man mycket tycker jag.
En annan reflektion från festen var när jag vid träff med en gammal bekant, som för ett tag sen blev singel, vräker ur mig: - Jaha, har du träffat nån ny tjej då.. typ det första jag säger.. Detta låter väl inte så allvarligt men ledde senare på kvällen in på en diskussion kring att alla tar det som självklart när man blir singel att man (helst så snart som möjligt) ska träffa någon ny. Och att tvåsamheten tas som självklart. Denhär killen såg det inte alls så.. han ville helt enkelt inte träffa någon ny, åtminstone inte nu. Han var nöjd som det är.. men omgivningen hade andra förväntningar. Jag tänkte inte alls i de banorna när jag ställde dendär frågan till honom men fr o m nu tänker jag inte slänga ur mig sånt helt oreflekterande.. så jäklar mycket vi tar för givet här i världen, yuck!
Å vad skönt, nu gjorde jag det - genomförde ett pass hemma.. det var ett tag sen. Men, nu hade jag att välja mellan ett lågintensivt varierat träningspass eller långpromenad (är snorig och törs inte ta ut mig..) och då valde jag såklart passet eftersom det ger mer & i mitt tycker är roligare :-)
Har ju oftast hög motivation till träning även om vissa svackor kommer.. men vad gäller hemmaträning har jag desto sämre motivation, eller rättare sagt sämre karaktär i att se till att det blir gjort. MEN, när min kropp är redo att komma igång med träning mer regelbundet igen är det ett litet mål att bli bättre på detta med hemmaträning.. för det går ju så mkt snabbare att bara köra igenom ett pass hemma, man behöver inte ta sig iväg nånstans o kan t o m göra det trots att man är ensam med sonen (när han gått o lagt sig t ex). Perfekt för alla som har barn, eller er därute som tycker att ni inte har tid eller råd med träning... Frågan är om man har råd att inte ta hand om sin egen kropp.. payback time will come... och inte är man purung längre så varför vänta tills imorgon, börja NU NU NU :-)
Hur som helst, har tips på ett par sidor med alla möjliga träningspass som ni kan kika på om ni vill träna hemma, det finns verkligen nästan alla typer av pass här.. Tid till detta har vi alla och kostnaden är noll kronor så finns det nu nån ursäkt?! ;-)
Igår fick jag en bröllopsinbjudan från en av mina bästa vänner. Vi har haft otroligt mycket kul tillsammans och vet massor av hemlisar om varandra :-) När vi ses känns allt bara så naturligt och enkelt. Vi kan prata i massor eller sitta tysta och bara hänga.. inga krav. En period i livet sågs vi varje dag då jag bodde hos henne när det tog slut med min sambo.. idag hörs vi ytterst sällan, har träffats kanske 2 ggr om året de senaste åren och smsar lite då och då. Vi har båda fått barn, hon flyttade till Stockholm, startade eget företag osv.. och kontakten blev bara glesare och glesare desto mer livssituationen förändrades. Men, som sagt hon är en av mina bästa vänner, och det kommer aldrig påverkas av hur ofta vi ses eller hörs. Faktum är att flera av mina bästa vänner är sådana som jag inte träffar så ofta. Flera bor heller inte här i Örebro.
Jag tycker denna kravlöshet är skön... att man vet vart man har varandra trots att situationen just nu innebär att man inte har speciellt mycket kontakt. Olika förväntningar på detta kan leda till en känsla av krav hos den ena, och känsla av "ouppfyllda förväntningar" hos den andra.
Överlag tror jag att man vinner på att inte förvänta sig så mycket av andra här i livet, utan reflektera mer över sig själv och se till vad jag kan ge, till mig själv och till andra. Vad kan jag göra för att få mina relationer att bli såsom jag vill att de ska vara?
Den enda jag vet exakt vad jag kan förvänta mig av är ju faktiskt jag själv :-)
En kollega till mig bestämde sig en dag för att inte köpa några nya kläder på ett halvår (eller om det var ett år?!) som ett led i att minska överkonsumtionen av kläder som de flesta av oss ägnar oss åt. Helt plötsligt upptäckte hon massa godbitar därbak i garderoben och flera ggr hon kom till jobbet trodde vi att hon brutit sitt löfte då hon i själva verket bara dammat av "nån gammal trasa" som var jättesnygg trots att den INTE var ny-shoppad :)
Jag får då och då dåligt samvete för att jag inte gör mer för miljön än jag gör och diskuterar jag detta med min sambo som arbetat inom återvinnings-branschen och blivit uppgiven av att höra för mkt om vad det "lilla vi gör" egentligen ger... så blir jag väldigt uppgiven.. men en sak som vi alla kan göra är ju faktiskt det här med konsumtionen, att tänka efter en extra gång om vi verkligen behöver just detdär vi är på väg att fynda. Och framför allt vad gäller kläder för där vet jag mååånga tjejer som skulle kunna hoppa över ett o annat! Eller - återvinna mer, shoppa second hand.
Ett tag var det trendigt med second hand, det är det väl till viss del nu med, fast mer trendigt med "vintage" då.. i Stockholm vimlar det ju numer av vintage-butiker.. men många tycker också det är äckligt att köpa sådant som andra använt. Det har jag svårt att förstå, herregud det finns väl tvättmaskin eller?!
Jag handlar inte så ofta second hand i affär numer (blir mer genom Blocket eller liknande, till lillen då främst..). Finns heller inte så många trevliga sådana butiker här i stan tycker jag.. men det händer då och då att jag kikar och hittar nåt, och idag var en sådan dag.. Se på bilden, totalt kostade detta mig 85 kronor och allt är fräscht.. en tvätt på det så kommer det lukta gott o allt också, kanoners!
Fodrad regnjacka och linne till sonen, tre scarves och 4 armband till mig, 85 kronor och miljövänligt, kan det bli bättre :-)
Det tog 10 år innan jag fick ett syskon. Som jag hade längtat och väntat. När hon väl kom var jag så stolt så jag nästan sprack, äntligen hade jag fått ett syskon. Hon var så söt och fin och många skratt gav hon mig under sina första år. Full av energi, alltid med roliga tankar och ideer om saker och ting :-)
Åren gick och när jag var 15 var hon 5. Hon bråkade, tjatade och skulle alltid vara med när jag hade kompisar eller killar hemma! Utanför min låsta dörr bankade och vrålade hon och SPOTTADE in genom nyckelhålet.. haha.. det var helt sjukt. Något år senare blev hon kär i min kompis Kalle bara för han satt med henne i ca 5 minuter och tittade på TV :-)
När hon var 9 flyttade jag utomlands, lämnade henne. Det har jag funderat över många ggr. Under tre år var vi knappt del av varandras liv. Jag hade mina anledningar och kunde nog inte göra på ett annat sätt just då. Jag var på sätt och vis också bara ett barn under den perioden... men i efterhand önskar jag att mycket hade sett annorlunda ut just då.
Efter det följde ganska många år då vi inte hade någon närmare relation, jag fullt upp med mig själv; stenhårt pluggande, kontrollbehov, destruktivt leverne och mycket dåligt mående... usch. Vill inte ens minnas. Och hon, utvecklandes till en kvinna, genomgång av ungdomsår.. utan en storasyster som guidade henne, för det var inte så... även om jag idag hade önskat det.
Men... sen hände något, minns inte riktigt när och exakt hur men minns att det var hon som tog upp med mig att hon ville att vi skulle vara närma varandra, som "riktiga" syskon. Sagt och gjort och vi började närma oss varandra... och så har det fortsatt. Hela tiden kommer vi närmare, finns för varandra i glädje och sorg, delar tankar och kloka råd. Kan göra massor av saker ihop men kan också göra ingenting. Hon får mig ofta att bli glad och lite extra sprallig. Känner igen mig själv i henne, ser våra likheter och samtidigt våra olikheter... Ser massa saker hon gör klokare än jag, ser massa "misstag" hon gör precis såsom jag har gjort och får ibland bita mig i tungan för att inte säga gör si eller gör så. Många saker måste man uppleva själv för att förstå och det är av "misstag" man lär sig här i livet.
Hur som helst, jag är så glad att jag får uppleva äkta syskonkärlek, skulle göra vad som helst för min syster och vet att hon skulle göra detsamma för mig. Är ganska säker på att det alltid kommer vara såhär, och önskar och vill verkligen att min egen son kommer få uppleva detsamma en dag. Så, wish me luck ;-)
Så var det helg igen, och jag sitter här med helgkaffet i soffan och låter dagen sakta gry... Bredvid njuter lilleman av sin stund med morgon-TV innan dagens lekar tar vid.. Ett ypperligt tillfälle för mig att blogga :-)
Så himla skönt med helg.. trots att jag bara arbetar 2 timmar om dagen just nu så är helgen lika efterlängtad och skön, alla är ju lediga och man får varva ner och vara tillsammans, underbart. Tyvärr har jag sedan några dagar tillbaka dragit på mig en rejäl förkylning men det är bara att vila och hoppas på det bästa. Helst vill jag att den ska vara väck tills ikväll då vi får middagsgäster... Ska bli så trevligt, vet att jag sagt det förut men att bjuda på god mat och dryck och se små och stora njuta av detta är så himla härligt, älskar't!
Så ikväll när våra gäster kommer blir det lite plock-mat för de små samtidigt som vi vuxna sitter med och tar en fördrink + lite "små-tugg"... sedan kan vi i lugn o ro (förhoppningsvis) äta vår mat medan de små med mätta magar kan leka :-) Som mamma lär man sig att det kan vara klokt att tillfredsställa vissa behov före andra :-)
Så, jag tänkte bjuda på receptet till denna mycket goda fördrink, apple martini, som alla brukar gilla.. den är lätt att göra och smakar lite surt och mycket "äppligt"! Ska också passa på att berätta en anekdot om denna drink.. skulle göra den till drygt 10 tjejer på en möhippa förra året.. hade lånat 10 fina martini-glas, handlat hem ingredienser, kokat sockerlag o noga förberett allt... När jag hade blandat klart allt och det stod i en stor tillbringare, vad gör jag - jo slår ut den över köksbänken så det bara flödar apple martini över hela köket... Innan jag reagerade och lyckades rädda tillbringaren så fanns det bara nog kvar till tjejen vi firade... och jag hade ingen mer äpple-likör hemma (som är en huvudingrediens) så så var det med det!!! Ja... så kan det gå, ska INTE göra om det ikväll och ska inte häva i mig ca en vinare innan jag blandar den heller, hehe.. ;-)
Här är receptet (taget från Leila Lindholm):
Ingredienser för 2 st:
6cl vaniljvodka 4cl äppellikör, Sourz Apple t ex 4cl färskpressad limejuice 4 cl färskpressad äpplejuice, t ex Tropicana 2 cl sockerlag (koka upp 2 delar strösocker med 1 del vatten, låt svalna helt) en halv äggvita isbitar Malen kanel och strösocker till kanten av martiniglasen 1.Klyfta en lime och dra klyftan längs med kanten på martini–glasen. 2.Doppa kanten i strösocker blandat med kanel. 3.Skaka samtliga ingredienser med isbitar i en shaker. 4.Häll upp drinken i glaset
På vägen till jobbet lyssnar jag alltid på radio och det blir alltid Morgonpasset i P3... (om det inte är dåligt för då åker favoritmusiken på såklart). Det är en hel del flams och trams i det programmet men också härliga karaktärer, intressanta gäster och roliga diskussionsämnen. Ofta får de mig att skratta och titt som tätt fundera över ett och annat...
Igår hann jag bara höra lite kort men de pratade bland annat om kreativitet bland dagens barn vs. förr i tiden, och lekar man lekte som barn. Lyssnarna fick skicka in exempel på "konstiga" lekar de gjorde som barn. Exempelvis berättade någon om hur de brukade leka med en kartong, en gömde sig därinne och de andra stod o högg med knivar in i kartongen så skulle den som satt därinne hålla sig undan! Huva, den leken lät ju livsfarlig!! Fast, jag antar att det inte var mora-knivar direkt i och för sig... Hade jag haft tid hade jag skickat in leken jag och mina kusiner gjorde när vi var små, vi bodde då bredvid min farmor och farfar.. rena rama bullerbyn... fast knappast lika idylliskt..hrm..
Nåväl.. leken var det.. Jo, jag och min äldre kusin tyckte att min ett år yngre kusin var lite jobbig när hon ville hänga med oss så vi kom på den briljanta leken att leka indianer.. och vad gör indianer jo de binder fast någon runt en totempåle och dansar runt denna.. Precis det gjorde vi med den yngre kusinen, band fast henne vid ett träd i farmors trädgård, dansade.. och sedan stack vi därifrån och kunde leka ifred :-) Kvar stod yngre kusinen och undrade vad det egentligen var för lek.. minns inte riktigt hur det slutade men tror att hon blev ledsen och ropade och att någon av de vuxna till slut hörde och tog loss henne. Såhär i efterhand är det ju lite hemskt men vi har också skrattat åt det många ggr! FÖRLÅT Madelen!!! <3
Men, detdär med lekar och kreativitet.. kom att tänka på hur enkelt vi gör det för våra barn idag, många får så mycket leksaker och "hjälpmedel" till sina lekar.. så mycket mer än vad man hade själv.. och stadsmiljön som jag och min sambo valt att bo i, hur stimulerande är den egentligen på en skala för lekar och kreativitet inom detta område?! Inte kommer väl min son klä ut sig i kläder som han hittat på farmors vind (finns ingen vind), ställa sig i diket (finns inget dike) vid vägen (gatan) och smyga på bilar som kör förbi kanske var 5e minut om man har tur (hela tiden passerande), och hoppa fram och tjoa och tjimma och tycka att det är JÄTTEkul! Eller leka Seb och Luke Macahan i timtal... med knallpulverpistol och urdruckna flaskor fyllda med vatten, med dittejpade egna etiketter som det stod whisky och var ritat en döskalle på... eller bygga kojor i dungen och aldrig vilja gå in oavsett hur sent det blev...
Ja.. jag undrar hur det kommer bli..
När jag hörde på programmet igår fick jag plötsligt en stark lust att flytta ut på landet, bara för att ge min lilla son allt detdär.. men, jag vill ju själv bo i stan för att jag vill ha nära till så mycket annat, och allt detdär som jag själv tycker om. Så, jag nöjde mig med det faktum att sonen har både far och mor-föräldrar som bor på "landet" samt att vi faktiskt har en helt underbar sommarstuga och där, där ska vi baske mig leka så det förslår om somrarna :) Med andra ord kan vi få det bästa av två världar, bara vi ser till att tillbringa tid därute på landet..
En annan tanke som slog mig var vad som skulle hända om man tog bort alla leksaker hemma.. så att det fanns typ ingenting, kanske ett fåtal grejer.. skulle barnet då bli mer uppfinningsrikt och kreativt, eftersom det var tvunget att hitta på mer själv och fantisera mer osv. Hmm... kanske något att prova.. men hur skulle det bli nu, nu när sonen är van vid alla sina bilar, Byggare Bob, Blixten McQueen, Rorri och alla de andra.. suck, ja detta är bara en av alla de funderingar man får när man får barn.
Jag älskar ju att laga och äta god mat och under påskhelgen blev det en hel del av sånt.. dock mest lagad av andra...påskmat, som jag faktiskt inte är överförtjust i om jag ska vara helt ärlig... Men, inledde helgen med en ny favoriträtt som jag måste dela med mig av... Jag och P var barnfria och hade en underbar spa-kväll i vår "relax" i källaren... och då åt vi detta goda:
Förrätt; lite gott småplock/tapas.. UNDERBAR färsk chorizo, finns olika varianter på ICA och Willys, spansk färsk chorizo, köp och stek - NJUT!
Huvudrätt; pressad potatis med panerad rödspätta, sockerärtor och sötaste små vinbärstomaterna; köpte de på Coop, så himla söta och fina att dekorera med! Och, så Rydbergs bearnaise till fisk till detta - SUPERgott till detta... första gången jag provade, men kommer definitivt bli fler!
Döden, lika självklar som livet. Ändå blir vi "chockade", förtvivlade, skrämda, utom oss av sorg... och "förvånade". Egentligen är ju döden det enda vi med all säkerhet vet om att den väntar oss alla. Precis som livet är döden ständigt närvarande. Ibland tror vi att döden är något som bara drabbar andra, inte oss. Fortsätter att suga i oss gift genom våra cigaretter, fortsätter köra för fort eller sms:a i bilen, fortsätter äta för mycket av fel saker, struntar i att ta hand om oss helt enkelt. Påskyndar döden. Samtidigt kan den vara helt opåverkbar, helt slumpmässig. Ja vem som helst av oss kan dö imorgon.
Vad skulle du göra av ditt liv idag om du visste att du skulle dö imorgon?
Så brukar jag tänka titt som tätt, för att utmana mig själv och för att inte fastna i nåt jäkla "tråk-tänk" och massa måsten. "Carpe diem" må vara ett uttjatat motto, men allvarligt, vi behöver verkligen tänka så... imorgon kan vara för sent. Livet är NU inte imorgon, nästa vecka eller om ett år. Vad kan jag göra idag för att komma närmare det liv jag vill leva, och om jag redan lever det liv jag vill leva - vad kan jag göra idag för att njuta av det? Hur kan jag älska mitt liv till döden skiljer oss åt?
Varje dag kan inte vara en fest, långt ifrån.. men varje dag kan innehålla något guldkorn, som jag själv ser till att dagen innehåller... inget kan förväntas av andra. Jag är den som påverkar mig och mitt liv. Ibland är det lätt att förvänta sig en massa av andra utan att reflektera över sig själv.. men i slutändan är det bara oss själva vi riktigt kan påverka och ha sanna förväntningar på. Endast jag själv bestämmer över min morgondag. Tills döden skiljer oss åt.
Läste ett så bra tips om morgonrutiner som jag tänkte skriva in här på bloggen, det var någon... läkare, psykolog eller liknande som beskrev sina morgonrutiner och de lät fantastiska för välmåendet. Typiskt nog hittar jag nu inte artikeln såklart, minns inte ens vart jag läste det... som sagt, mitt gamla strukturerade jag är som bortblåst.
Hur som helst, minns att i denne mans rutiner ingick bland annat lite "stretching", typ någon yoga-övning eller liknande, en bra frukost och en kort stunds meditation varje morgon. Som småbarnsförälder får jag väl erkänna att detdär med en stunds meditation på morgonen ibland känns lite avlägset.. men samtidigt, handlar ju om vad man prioriterar, det GÅR ju att lägga sig en kvart tidigare, ställa klockan en kvart tidigare och gå upp och göra en liten meditation eller mindfulness-övning. Bra start på dagen.
I mina morgonrutiner ingår att alltid sitta ned och äta frukost i hyfsad lugn och ro, det är nog det viktigaste. Tar alltid också mitt "morgongodis" som brukar se ut såhär:
B-vitamin, multivitamin, D-vitamin och Omega-3 :-D
Nuförtiden ingår också en fruktdrink, eller bara vatten, blandat med Mighty Greens som jag tidigare berättat om i "morgongodiset".. Känns bra att veta att jag startar dagen med saker som får kroppen att må bra och fungera.
Förutom tid för frukost så är tid överhuvudtaget viktigt för mig på morgonen, går upp i tid för att slippa stressa, för hur blir dagen om man börjar den med stress - usch, det värsta jag vet. Och trots att jag går upp i tid blir det oftast lite snärjigt ändå på slutet när jag får jaga sonen runt huset med jackan i högsta hugg, för att han inte vill gå till dagis... - Mamma du är dum, jobba är dumt... dum mamma, dum mamma...
Suck.. men, tillbaka till innan detdär, tid ja, jag ser till att i alla fall ha tid att göra min hudvårdsrutin ordentligt, borsta tänder ordentligt, lägga min make i lugn och ro.. det är nästan som att det är lite utav min meditation när jag tänker efter :-) En förberedelse för dagen som komma skall.
På helgerna vet ni redan vad jag älskar, och det är långfrukost så även här, tid tid tid och NO stress :) Men ibland på helgen, när kroppen orkar, är det bästa också träning på morgonen - kicka igång helgen med att ge sig själv massa härliga endorfiner och vara här o nu med t ex en timmes spinning...det ska jag göra imorgon o det längtar jag riktigt efter.
Idag, efter ca en vecka utan bröd som degar i magen unnade jag mig själv en riktig bröd-frukost som jag precis avnjutit, det kan också ge en del endorfiner det :-)
Nu tycker jag att du som läser ska fundera på vad som är viktigast för dig på morgonen, vad behöver du ge dig själv för gåva varje morgon för att bli ditt bästa jag varje dag :-) ???
Får passa på att tipsa om Kusmi tea och deras sortiment, fantastiskt härligt och gott the!
Med tiden och livet förändras saker och ting.. en sådan sak kan vara vad man mest uppskattar i livet för tillfället..
I lördags hade jag födelsedagsfest, tjejfest med massa underbara goa tjejer och det var suuupertrevligt, enda minuset var att jag som vanligt har svårt att hålla igen på alkoholen, trots att jag preppat med ramlösa o grejer att dricka emellan o varva med. Varför är jag så svart eller vit, var är dedär nyanserna.. man måste ju liksom inte avstå helt eller go all in... hmm... blir lite trött på mig själv där, men men, man kan ju inte va bra på allt så är det ju :-b
Hur som helst, kvällen var kanon och härhemma hade vi det jättekul med lite "tävling", mingel, dryck, tilltugg o massa skratt o bra musik. Några av oss fortsatte ut och det var helt OK... men inte mer än så... och det har jag tyckt nu de senaste kanske 5 gångerna jag varit ute... ändå envisas jag med att tro att jag tycker att det är så kul att jag nödvändigtvis måste ut... fast att jag egentligen dagen efter känner att det var onödigt, och att jag hellre hade lagt mig några timmar tidigare och varit något piggare.. Det känns liksom inte värt det att ödsla en hel dag för att gå ut en kväll när man ändå tycker det är "sådär".. men men, detdär fattar jag inte när jag på fest har dragit i mig en vinare eller nåt! Kanske borde bli nykterist så jag kan behålla förnuftet.
Tycker också att det känns lite trist att jag tänker så... men, det är väl så det är, time changes everything och förändringarna är bara att välkomna acceptera och ta vara på :-b Kanske får bli mitt nya motto.. haha :)
.jpg)