Äntligen, där satt den! Första långpromenaden sen förlossningen! Tog mig 2 veckor men finally :-) det gick inte fort och det var inte superlångt, men det var iaf en början o nu kan det bara gå framåt!
klappar mig själv på axeln lite också för att gårdagen gick bättre än förväntat.. höll både lillasyster o storebror hyfsat nöjda hela dagen o tyckte själv att vi hade mysigt. Fick ett "utbrott" på sonen under em då han totaltrotsade.. Jag har så himla svårt att hantera det o istället för att vara konstruktiv blir jag så arg på lillen...usch o fy för det men det ska jag förbättra... Men som sagt, som helhet var jag så nöjd med dagen o efter dagens promenad o lite vila på det känner jag mig ännu starkare! Då blir det också lättare att hantera trots-stunderna o nu ser jag fram emot att om en liten stund hämta min stora skatt från förskolan :-)
Nu är det bara att hålla i dagliga promenader o börja med program 1 i Olgas bok "Träning för nyblivna mammor" o hoppas kunna stärka upp kroppen nog för att komma igång med mer träning igen inom sinom tid! Hoppas kunna bli av med degmagen så småningom... Blir nästan provocerad av att läsa om dem som kommer i Stina favoritjeans efter ett par veckor eller som bara "rinner bort" av amningen... Nej nåt sånt skulle aldrig hända mig, här är det bara en sak som gäller o det är hard work!
Nej jag o ipaden är fortfarande inte kompisar men skitsamma jag försöker ändå...
Idag har varit en dag som startade med upp, sen blev det lite ner, sen upp o sen ner igen...o nu försöker jag bara landa.. Så ser många av mina dagar i det nya bebislivet ut.. Stackars min sambo o son som måste stå ut med mina svängningar... o lika jobbigt blir det för mig själv eftersom jag rent ut sagt känner mig kass till o från :-(
Ja som jag skrev tidigare, detta med att få barn handlar mycket om acceptans av läget o vissa dagar o stunder är det lättare o andra väldigt mycket svårare. Känner mig som världens svagaste individ när jag är jättenervös för hur en heldag hemma ska bli med båda mina barn (Är dags för den första av dessa imorgon) Det är ju mina barn, har jag valt att skaffa dem ska jag väl för f*n klara av att ta hand om dem!! Så går tanken i huvudet o samtidigt undrar jag hur fasen jag ska fixa det när en vill hänga vid tuttarna hela tiden o den andra förväntar sig full aktivitet helst hela tiden... Han är ju bara 4.,, jag kan inte klandra honom för hans energi o lust på allt...men just nu kan jag heller inte "mätta" det behovet... O jag fåt heller inget som helst amdrum själv... med lite sömnbrist, ångest över degmagen o noll fysisk aktivitet blir det sammantaget bara så Jobbigt,
Jag måste verkligen hitta ett förhållningssätt som gör att jag fixar detta bättre. Framförallt måste jag gilla läget som de är, här o nu. Jag njuter iaf av de stunder som känns bra men behöver hitta vägen att minimera de sämre stunderna o känslorna... Tur man har denna lilla Donna att sniffa på så man får lite oxytocin iaf :-)
Hmm tydligen blev inga av bilderna jag infogat i senaste inläggen synliga..störigt! Försökte ladda ner app för iPad,fanns inte...så nu skriver jag på en värdelös liten iPhoneapp... Måste testa fast vem orkar skriva nåt längre på nåt sånthär litet tangentbord.... Hm... Ngn som läser detta som vet om det funkar öht att få till det med blogg o bilder på blogg.se via iPad?! Annars kanske man får ta o byta ställe.... Testar att slänga in en bild här också :-)
Jaha man kanske skulle ta o försöka skaka liv i denhär bloggen nu igen :-) måste bara bli kompis med ipaden o förstå mig på hur jag ska få in bilder i bloggen genom den o så... Hm... Det är mycket nu!
ja det är faktiskt rätt mycket nu..fast det beror ju på hur man definierar mycket iofs men med en liten bebis på bröstet eller vid brösten konstant så är det mycket med det, även om jag är stillasittande större delen av dagen :-) tänkte på det idag att första tiden med en nyfödd är som en enda stor mindfulnessövning ;-) handlar verkligen sp mycket om att bara acceptera att livet just bu enbart handlar om att tillfredsställa denhär lilla varelsens behov! Och även om det innebär att sitta i fåtöljen med ngn sovillan snutta o tutta i timantal så är det bara att gilla läget... Jag är glad att jag har mkt lättare för den denna gång än jag hade den första.. Kanskäntligen a för att jag tränat en hel del mindfulness o acceptans senaste 1,5 året. Mitt liv ser så annorludet ut idag mot när jag fick min älskade son. Dock innebär det stora utmaningar denna gång att även ha en 4-åring att tillfredsställa... Kan ju snacka om att ens egna behov ligger i lä för den lång tid framövekr,,,haha :-) tackar Gudarna för att vi är två i alla fall, två som kan hjälpas åt och två som kan njuta av detta fantastiska som vi tillsammans skapat..vilken gåva!
Som i ett vakuum... Ja inte riktigt så illa som det låter men lite så känns livet just nu.. Går liksom mellan det gamla livet och det nya livet,,, går o väntar på ngt som komma skall o ingen vet mer. Försöker ta en dag i taget o göra varje dag meningsfull...samtidigt som det allra mest meningsfulla dyker upp precis när det självt vill :-)
Är helt slut hela tiden men det är väl bara att vänja sig med tanke på tiden som kommer...eller tjaa,,vet ju inte så mycket om den heller, vet ju inte vad det är för en liten filur som bor därinne,,kanske är en sömntuta.. Hihi inte så troligt dock om hon blir ngt lik sin bror :-)
idag ska jag till aurorabarnmorskan för sista gången,,hoppas det känns mer meningsfullt än förra gången..tycker inte det hjälper så mycket m ngn som lägger huvet på sned o "förstår" hur tufft det var för mig förra gången... Ge mig verktyg att klara denna g istället!! Visst är det bra att prata igenom förra ggn men att älta kommer man inte långt med i längden... de är ju inte professionella samtalskontakter så visst kan man inte förvänta sig för mkt men lite grundläggande KBT vore bra om de som ska ge detdär stödet kunde få lära sig. Önskar att hela världen kunde tänka o vara lite mer KBT, haha :-) har iaf blivit mer hjälpt av en riktigt bra bok som jag tänker tipsa alla blivande mödrar om, och även säga till auroran idag att jag tycker hon ska tipsa om. Önskar jag hade börjat läsa den tidigare i graviditeten då den innehåller bra övningar att göra under tiden,,, den heter Föda utan rädsla av Susanna Heli. Där finns konkreta verktyg o övningar på ett mkt mer Modernt sätt än de aurorabm jag träffat har gett... Oavsett om man är rädd för fl eller inte tror jag att man har nytta av denna.. Dagens boktips :-)
