Så jäkla mycket tankar som snurrar i huvudet igen. Är som att det varit lugnt ett tag och sen bara tar det spinn.. och jag hittar inte riktigt tillbaka till lugnet. Måste, eller nej BEHÖVER börja med min mindfulness igen, boka in den regelbundna massagen... o kanske något healing-pass också för den delen, avsätta TID. få det att sluta snurra. drömmer hela nätterna, jobbet börjar återkomma i drömmarna. Känner mig inte stressad men är som att det ändå finns där, närvarande, smygande.. spänd i kroppen. irriterad och tidsbrist. sjuuuukt trött varenda morgon.. men vet inte vad som är normal trötthet. vad är det egentligen? minns bara att en gång i tiden kunde jag vakna o va pigg på morgonen, det var över 3 år sen det hände tror jag.. men jag kanske bara har förändrats? förr morgonpigg o kvällstrött, nu extremt kvälls- OCH morgontrött!!!
Fattar liksom inte riktigt grejen.Vad är det som skapar känslan? är det bara jag själv, eller skulle andra omständigheter förändra? är detta mitt första "bakslag"?
drömmer om en bebis. vill så gärna så gärna, en liten snutt i min mage, ett syskon så Tor får bli storebror, ett litet liv att ta hand om, det sista som gör vår familj komplett.. vi ska ju bli fyra. vill ju, nu! hur kan jag göra det när jag känner mig så snurrig.. fixar vi det nu? ja men kanske är det precis det som skulle få mig lugn oavsett vad man tror.. vet att det är en tuff uppgift det också men även underbar och åtminstone får jag ägna mig åt något jag känner mig dedikerad åt.
Ångest över att gå o göra saker jag inte tycker är kul.. vad sjukt, det finns väl mängder av människor som gör det dagligen.. varför kan inte också jag bara förlika mig med att livet är så, åtminstone periodvis. ett jobb är ett jobb liksom.. kan inte det va okej?!
På fredag har jag en återträff med KBT-terapeuten, kom väl ganska lägligt kan man säga.
Igår var jag på bröllop, ett bröllop mellan två fantastiskt vackra människor såväl på in- som utsida. Det var ett stort bröllop med ca 100 gäster och en lång middag med många talare! Så många som ville uttrycka sin kärlek och lycka för detta par och alla hade så enormt många fina ord att säga om de två, så himla vackert. Dessa två individer, varav jag egentligen bara känner en än så länge, och egentligen inte superväl heller.. vad det nu innebär att känna någon "väl" förresten - Är det att känna till alla gamla barndomshistorier, namnet på hens föräldrar och tidigare bostäder, arbetsplatser etc, eller "räcker" det att känna till en persons egenskaper, känna till hens styrkor och svagheter och kunna prata förtroligt och på djupet, liksom på "riktigt" trots att man bara ses då och då? För om det är det senare så känner jag denna kvinna väl!
Hur som helst, bröllop väcker alltid mycket känslor... och igår då jag inte kände någon av gästerna förutom mitt sällskap så fick jag vara del av en värld som inte är min för en stund.. framför allt fick jag vara del av bruden & brudgummens familjer då majoriteten av gästerna bestod av släkt.. och dessa var fantastiska! så mycket godhet och så mycket älskvärt som de utstrålade, jag är tacksam att få ha upplevt detta och jag förstår nu var det som bruden & brudgummen utstrålar har sin grogrund. Det är en häftig upplevelse att se/höra så mycket kärlek och godhet runt omkring sig och det gör mig påmind om hur jag själv vill vara och leva mitt liv.
Några ord som vid flera tillfällen nämndes om denna kvinna är hur närvarande hon är, hur hon ser den hon pratar med och hur hon utstrålar att hon tar sig tid för den personen hon är tillsammans med för tillfället.. detta är ord jag verkligen kan instämma i och för mig är detta ett föredöme, något att sträva efter.. något som jag tycker vi alla borde sträva efter i vår stressade tillvaro där vi alltid är på väg till nästa plats o upplevelse...Nästa gång jag träffar henne måste jag fråga hur hon gör egentligen!! Är det liksom "medfött" detdär eller tänker hon på det aktivt! Jag blev i alla fall påmind om att träna på det aktivt & det hoppas jag fler omkring mig kommer göra :-)
Kan ju avsluta med att jag som vanligt efter bröllop blir väldigt sugen på att gifta mig själv,
Har ni läst facebook-inlägget där en tjej efterfrågar fler könsneutrala kläder i HM:s katalog. Jag har läst det och även en del av de efterföljande kommentarerna.. som är MÅNGA. Undrar just om hon hade trott att det skulle bli en sådan debatt av hennes fråga.. Sorgligt är det i alla fall att läsa en del av kommentarerna, så många som (enligt MIG) inte ser problemet ur ett samhällsperspektiv utan endast kommer med indvidualistiska lösningar som inte löser mer än problemet just för den individen...
men det är väl iofs inte så konstigt med tanke på att vi lever i ett sjukt individualistiskt & elitistiskt samhälle. För att överleva i det och stå emot de normer som läggs på oss krävs enorm styrka, mer än vad som borde krävas av oss.. och det gör mig uppriktigt ledsen när jag läser/hör att flera unga tjejer runt omkring mig, som jag i många andra sammanhang tycker är kloka, verkligen inte ser detta & motarbetar en gynnsam utveckling för både kvinnors & mäns del. Det handlar inte om att inte kunna köpa vilken tröja man vill till sina barn, för det är klart att alla förstår att man kan göra det ändå.. det handlar heller inte om att pojkar ska gå i klänning osv... det handlar om att vi ska kunna bli mer fria, vara de vi är oavsett kön och göra våra val mer fritt utan att de ska styras så förbannat av media, skola, klädföretag osv. Vad är ni rädda för ni som inte fattar det!?!
Avslutar med en bra Betner på temat, funkade inte att bädda in.. så ni får klicka på länken helt enkelt :-)
ojojojoj vad tiden gick fort när vardagshjulet började rulla igen. Blev ju lite mycket där med jobbstart o dagiskrasch på samma gång. Är så tacksam ändå att vi nu fått komma igång på ett dagis som verkar helt ok och ligger hyfsat inom närområdet.. o lillplutt verkar rätt ok med förändringen trots allt.. hans bästis är ju också med så då funkar det :) Efter nästa vecka då inskolning är klar hoppas jag allt kan lugna ner sig på den fronten i alla fall..
Nästa vecka börjar jag också jobba 75 %.. ta-daam.. kommer snart vara uppe i 100 med andra ord och det är välla trevligt.. eller?! Ärligt talat är min arbetsmotivation just nu ganska låg. Vill hitta detdär stinget och "geisten", förstår inte vart jag tappat bort den nånstans... Energin verkar också gå på lågvarv just nu, är mest helt slut hela tiden tycker jag.. men det kanske är så när man kommer tillbaka efter 3 veckors härlig ledighet o avkoppling.. man borde ju vara laddad men kanske tar tid att komma igång bara. hoppas det. svårt att motivera andra när man är lågmotiverad själv :(
Tackar dock för det ljus o den värme vi fått denna vecka, har verkligen försökt ta till vara på sommardagarna då jag misstänker att det är de sista, har blivit öldrickning, glassätning o idag blir det förhoppningsvis bad o ikväll väntar grill o utgång med härliga tjejer, ska bli sååå nice o förhoppningsvis energigivande :-)
Sen är det bara att börja smida planer för aktiviteter oandra ljuspunkter som gör att man klarar höst o vinter.. om inte nån vill bjuda mig på en långresa vill säga för då räcker det med det ;-)
Hur f*n får man behandla folk egentligen? GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!
Imorgon börjar jag mitt jobb. 7.30 hade jag räknat med att lämna min son på dagis. Visserligen med ny verksamhetschef och ny personal än innan semestern, och med endast tre av de gamla barnen där kvar.. men ändå, med förhoppning om att allt denna s***ans skämt-förskola hade utlovat skulle besannas, nu äntligen när det skulle bli en nystart och allt som inte funkat skulle lösas... så jag har pratat med sonen o förberett i ca 1 vecka att det var nya fröknar där osv... Men, vad händer.. jo samme man (från LEDNINGEN... i stockholm) som för mindre än 3 v sen mejlat mig om att allt är på topp o kommer lösa sig inför hösten.. ringer och säger att nej, de kommer inte kunna dra igång nån verksamhet i höst... m a o,
jag har INGET DAGIS ATT LÄMNA MIN SON PÅ IMORGON 7.30!!
What?! Så sjukt. Jag har varit så förbannad hela dan. Svinet säger sedan att jo men det kommer finnas plats i höst på ett annat dagis som heter Stallbacken och kommunen kommer ringa dig om det imorgon.
WHAT?! Imorgon, när jag är på jobbet och min son är VART???? Så sjukt så sjukt så sjukt.
Sätt ALDRIG erat barn i en Olympen förskola för fy f*n vilken soppa o cirkus detta varit. Nu återstår att lösa veckan & den härliga uppgiften att förklara för min son att nej men nu ska vi byta dagis en gång till. Mitt hjärta bara blöder & magen bara skriker över detta :-(
På onsdag är det dags att gå tillbaka till jobbet, tillbaka till rutiner o vardag. Känns både skönt o jobbigt, väldigt tvetydigt.. säkert många som känner så. Njuter just nu av en av mina sista morgonmackor för ett tag framöver, för fr o m onsdag måste det bli ordning på torpet på den fronten i alla fall, denna semesterkosthållning förstör mig totalt. Visst är det gott men hela jag är som en deg! Det är en av delarna jag ser fram emot med att komma in i vardagen igen, nu blir det fräschare, hälsosammare och bättre vanor som gäller, gött! Är dessutom nöjd att gå tillbaka med vetskapen om att detta är en av de bästa semestrar jag haft någonsin, kanske t o m DEN bästa :-)
För övrigt funderar jag mycket på när jag ska komma på mitt kall, när jag ska vakna upp o veta att JA, det är ju DETHÄR jag vill göra, det är ju dethär jag är ämnad att göra o vill ägna mitt liv åt. Jag vill ju följa mina drömmar men fan när det gäller nån form av inkomstbringande aktivitet kan jag inte hitta drömmen. Vet inte vad jag brinner för o satan vad tråkigt det känns. LIvet måste bli så mycket roligare när man hittat detdär, eller? Någon som vet!?
