duktigaflickan

"Ögonen är själens spegel" brukar man ju säga... tror verkligen det ligger något i det.. och tror inte att det bara är ögonen som påverkas av hur själen "mår" eller blir omhändertagen av oss, utan hela människans utstrålning påverkas nog av detta. Vissa människor har en härligt "fri" och strålande utstrålning, jag tror det är de som tar hand om och lyssnar på sin själ, följer sin intuition som det brukar kallas... eller magkänsla som jag ofta brukar säga.

 

Det är så himla lätt att tappa bort dendär magkänslan idag, så mycket brus runt omkring som stör och försöker få oss på andra tankar och andra banor än vad vår själ egentligen säger till oss.

 

Jag läser, eller rättare sagt lyssnar, på en bok just nu som heter "Drömliv - lycklig på riktigt" av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. Låter så himla klyschigt och som ännu en i raden av alla böcker som ska tala om för oss hur vi ska leva för att uppnå detdär eftersträvansvärda perfekta och lyckliga livet.. men nej, jag tycker denna bok (hittills) är läsvärd, även om den såklart har ett budskap som ska "leda oss mot lycka".. den handlar mycket om att lyssna mera inåt och "sätta själen i förarsätet", om att skapa ett lyckligt liv på alla plan: materiellt, fysiskt, andligt och mentalt. Författarna framför mycket kritik mot hur det moderna samhället fått oss att lyssna allt mer till vårt ego istället för vår själ, och hur media och samhällsstrukturer enbart spär på denna riktning.. man får många intressanta tankeställare och perspektiv.

 

Jag är säker på att vi alla kan relatera till minst en, säkert två, tre, kanske tio eller fler situationer där vi egentligen vetat hur vi ska göra.. vi har känt det i magen för att vår själ är säker på svaret, men ändå har vårt ego gått in och resonerat fram o tillbaka o vi har valt att lyssna på det och istället gjort såsom vi resonerat oss fram till med logiken. Men varför? Varför vågar vi inte lyssna på vårt inre och följa detta, vad är vi så rädda för? och är det inte så att vi sviker oss själva lite varje gång vi ignorerar dendär signalen från själen? Det är ju som många ggr det tagit lång tid att komma fram till ett beslut som man kanske velat fram o tillbaka med under dagar, månader, år... i slutändan kan man ofta se tillbaka o känna att ja, jag visste ju det ända från början.. men varför valde vi då att inte lyssna?!

 

Sedan jag blev sjukskriven har jag försökt att hitta mina sätt att lyssna mer till mitt inre, skapa mina stunder och sätt att få kontakt med själen, ibland är det lättare ibland är det extremt svårt men jag strävar iaf efter att fortsätta utveckla min lyhördhet och förmåga att följa denna vägvisare för tror verkligen att det är det som kan få mig att känna mig fri, som att jag handlar utifrån vad JAG verkligen vill, som leder mig i riktning mot mina drömmar och det liv jag vill leva.. som sätter ett värde på det jag önskar och som inte sviker mitt hjärta och mitt inre. Det är INTE att vara ego, det är att ta hand om sig själv. Så dagens lunchtips, vid nästa besluut/vägskäl i livet - lyssna till ditt inre o ge fan i "egot" som försöker resonera fram nåt annat än det omedelbara svar själen ger om du bara lyssnar... schhh... lyssna noga, känn efter så hör du!