duktigaflickan

Igår fick jag en bröllopsinbjudan från en av mina bästa vänner. Vi har haft otroligt mycket kul tillsammans och vet massor av hemlisar om varandra :-) När vi ses känns allt bara så naturligt och enkelt. Vi kan prata i massor eller sitta tysta och bara hänga.. inga krav. En period i livet sågs vi varje dag då jag bodde hos henne när det tog slut med min sambo.. idag hörs vi ytterst sällan, har träffats kanske 2 ggr om året de senaste åren och smsar lite då och då. Vi har båda fått barn, hon flyttade till Stockholm, startade eget företag osv.. och kontakten blev bara glesare och glesare desto mer livssituationen förändrades. Men, som sagt hon är en av mina bästa vänner, och det kommer aldrig påverkas av hur ofta vi ses eller hörs. Faktum är att flera av mina bästa vänner är sådana som jag inte träffar så ofta. Flera bor heller inte här i Örebro.

Jag tycker denna kravlöshet är skön... att man vet vart man har varandra trots att situationen just nu innebär att man inte har speciellt mycket kontakt. Olika förväntningar på detta kan leda till en känsla av krav hos den ena, och känsla av "ouppfyllda förväntningar" hos den andra.

Överlag tror jag att man vinner på att inte förvänta sig så mycket av andra här i livet, utan reflektera mer över sig själv och se till vad jag kan ge, till mig själv och till andra. Vad kan jag göra för att få mina relationer att bli såsom jag vill att de ska vara? 

Den enda jag vet exakt vad jag kan förvänta mig av är ju faktiskt jag själv :-)